tisdag 16 januari 2018

TJOHO! Det har kommit SNÖ!

Äntligen! Jag har spanat avundsjukt på alla norrlandsbilder. Men idag minsann, idag har det snöat hela dagen! Lite läskigt med en temperatur precis alldeles strax över nollan, men nordanvinden gjorde ett bra jobb. Måtte snön få ligga ett litet tag nu!

Vi har utnyttjat dagen till max.
På morgonen, eller förmiddagen beroende på vem man pratar med, lämnade vi av storebror hos dagmamman. De skulle strax gå ut.
Lillebror och jag gick hem, tog en promenad med Cosmoshunden och stannade sedan ute och lekte fram till lunch.
När lillebror sovit gick vi och hämtade storebror. De hade varit ute hela dagen och till och med ätit lunchen utomhus.
Vi gick hem och satte igång att skotta. Hela gången skottade treåringen, alltmedan jag röjde bort plogvallarna vid vägen. Det var en bra investering att köpa honom en liten skyffel (30 kr på Dollarstore) ;)

Och så lekte vi förstås. Det gick inte att rulla några stora snöbollar, men om man kramade tillräckligt envist kunde man packa ihop små.
Först runt tre gick vi in för att hänga lite kläder på tork och så småningom hämta pappan.
Ja och när pappan var hämtad då knatade jag, storebror och Cosmoshunden till pulkabacken för några åk i mörkret före middagen.

Vi gillar ute! Och snö!

måndag 15 januari 2018

Bara en vanlig måndag

Det är måndag. Det är alldeles för lite snö, knappt någon alls (jag tittar avundsjukt på alla vackra vinterbilder från norr). Det är två minusgrader.

Vi har vardag och åker till öppna förskolan. Det var länge sedan storebror var där -lillebror var ju förkyld mest hela hösten. Nu är det nykommet. Och kul.
Det är många som är där idag. Barn mellan noll och fem år. Barn som leker och pysslar och pusslar och bygger och busar och åker rutschkana och äter och sover.

Lillebror hänger med storebror. På allt. Och jag som är mamma får handla majs och korv och en kycklingklubba för sjuttioåtta kronor. Sedan blev jag bjuden på en delikat gryta innehållandes bland annat makrill, senap och ketchup. Däremellan räddade jag lillebror vid rutschkanan ungefär hundra gånger. Man kan, milt uttryckt, säga att han inte direkt har någon vidare självbevarelsedrift.

Jag tycker på riktigt att det är så intressant att möta olika föräldrar. Föräldraskap kan upplevas på så oerhört många sätt. Någon fiskar upp sina två barn från högt och lågt och ser oerhört mycket fram emot den stundande inskolningen och att få börja jobba igen. Någon annan är lycklig över att få fortsätta sin föräldraledighet ytterligare ett halvår. Ett barn ska börja förskolan på sin ettårsdag, någon förfasar sig över andras barnuppfostran och en tredje konstaterar hur oerhört olika två syskon kan vara till sättet, trots samma föräldrar och samma förutsättningar. Och så pratas det första hjälpen och sovtider och skolor, eller snarare vad som inte fungerar i skolorna... Typ så.

På eftermiddagen leker vi ute. Passar på att vara i trädgården nu när där är fruset. Och så äter vi mellis i kojan som vi byggde härom dagen. Intentionen var bra. Nordanvinden var isande kall!


söndag 14 januari 2018

Julgransplundring(ar)

Nu har vi plundrat julgranar i dagarna två.
Vår egen gran var så snäll att den trollade fram en varsin liten avsekdsjulklapp till barnen när de klätt av den allt pynt. Lillebror var mycket noga med att lägga tillbaka varje bit omslagspapper han fick bort i granen.

Idag hjälpte vi mormorn och morfarn.
Först fika och så dans runt granen förstås. Storebror hade redan i förväg bestämt att han inte skulle dansa så mycket. Och det gjorde han inte heller. Några låtar och sedan var han färdig. Han älskar nämligen inte så mycket att dansa länge. Just nu.

Lillebror däremot, hade nog kunnat dansa "Små grodorna" hela dagen och drog med sig mormorn och morfarn på en extra vända :)

Nu är julen absolut undanröjd här hemma... eller nästan. Jag har beslutat mig för att spara alla gardiner som det inte är tomtar på och ha dem som vintergardiner. Likaså filtar och kuddar i sofforna. Vårfärgerna kan gott få vänta lite till.

fredag 12 januari 2018

Sista julfikat

Så blir det fredag. Och dagen före tjugondag Knut.
Jag tycker alltid att det känns lite vemodigt. Vips så är den där mysiga juletiden förbi. Tomtarna ska packas ner, stjärnor och ljusstakar ska bort och granen som stått så fin i vardagsrummet, ja den ska kastas ut. Tack och hej.
Och så blir det vardag igen.

Samtidigt löser det sig lite av sig själv. Hyacinterna är överblommade och amaryllisarna likaså... ja bortsett från en som ännu bara sticker upp lite grann. Alla ytor behöver torkas av ordentligt, så tomtarna måste ändå flyttas på. Och hade vi nu inte haft en så bra gran hade den förmodligen börjat barra. Nu har vi turen att ha en toppenbra granförsäljare alldeles i närheten och de granar som vi har köpt där har knappt barrat någonting.

Idag körde vi sista julfikat. Bakade mjuk pepparkaka, hämtade pappan lite tidigare på jobbet. Fikade i vardagsrummet. Tände adventsljusstaken. Barnen åt de sista pepparkaksmuffinsen.
Pratade om sådant som vad skönt det är att lillebror låtit julpyntet vara. Till och med krubban har fått stå orörd. Kanske kanske vågar jag ha krukor i det låga fönstret när det är dags att sätta frön?
Konstaterar också att vi faktiskt fikar i lugn och ro. Ganska länge.

Jag vet att jag kommer att tycka att det är ganska skönt, sedan, när julen väl är undanstädad.
Liksom nytt och fräscht på något sätt.

torsdag 11 januari 2018

En förvirrad torsdagsmorgon

Jodå, vi lever.
Och nej, jag har inte glömt bloggen.
Däremot har jag gått all in på att göra fotobok. Vi gör ju en sådan för varje år...

Här hemma snurrar livet på. För första gången har vi barn som blir påverkade av omställningen mellan jullov och vardag. Storebror får väckas på morgonen och har sannerligen ingen brådska med varesig frukost eller påklädning.
Lillebror saknar och letar så snart det bara är han och jag. Ropar och frågar efter pappa och storebror.

Själv försöker jag hålla ställningarna på morgnarna, men upptäckte i morse att jag nog varit förvirrad när jag klädde på mig. Storebror får ta en bild av sin mamma... som visst klätt sig i två kjolar...

Och pappan är inte mycket bättre. Med andan i halsen flåsade han runt och letade efter sin halsduk i morse när han skulle cykla iväg. Lite senare, när han befinner sig på jobbet, plingar det till i min mobil:


I morgon är det fredag.

måndag 8 januari 2018

Ett Foto I Timmen

Så var det idag åter dags för ett foto i timmen.
Det har väl gott lite sådär. Dels för att jag inte riktigt har hållit de där timmarna särskilt bra och dels för att jag knappt har varit utanför köket...

Runt midnatt
kan jag inte låta bli att ta en bild av granen, trots att jag borde ha lagt mig för länge sedan. Det är så supermysigt när den står där i hörnet! Jag älskar julen!
Chatterkatten gör mig sällskap i natten ;)

Runt sju
hämtar jag min mobil som legat på laddning och ser att maken färdigställt sitt... ja vad man nu ska kalla det (?), kvällen innan. Nu ska det visst strykas...

Runt åtta
sitter lillebror och läser favoritboken i väntan på storebror som visst tagit sig en rejäl sovmorgon.

Runt nio
får jag svar hos barnmottagningen på ungefär femtielfte försöket. Vi har en sådan himla tur att barnavdelningen på sjukhuset har en filial här på vår lilla ort. Nu har jag frågor som typ... vad hände med uppföljningsbesöket som skulle ske efter 6-8 veckor... då för fyra månader sedan. Vi behöver förnyat recept... Bland annat.

Runt tio
har mormorn anlänt och nu är de ute och leker. Den låga januarisolen når inte riktigt trädgården på baksidan av huset.

Runt elva
har Cosmoshunden gått och lagt sig. Lite purken för att förmiddagspromenaden idag blev utbytt mot en vända i trädgården (ännu ovetandes om att han skulle få sig en liten lunchpromenad istället).

Runt tolv
har vi precis avslutat lunchen och jag har absolut inte en tanke på att ta någon bild.

Runt ett
har jag precis sålt favoritsjalen som lillebror vuxit ur. Mycket nöjd med det höga andrahandsvärdet på sjalar. Lite vemodig över att inte få använda den fina, mjuka, smidiga igen.
Ett barn sover. Det andra leker med sin mormor i ateljén.

Runt halv tre
leks det med Frostfigurer och färgglada djur.

Runt halv fyra
har vi sagt hejdå till mormorn. Leken fortgår på nya nivåer. Det börjar bli mörkt och jag har gett upp tanken på utelek denna eftermiddag. Båda barnen är fullt upptagna ändå.

Runt halv fem
har den efterlängtade pappan kommit hem från jobbet. Lillebror är pappig i kubik just nu och vet knappt till sig av lycka.

Runt halv sex
plockar jag undan disken och barnen har återgått till leken. Och vi är fortfarande i köket (ja men det är väl för väl att vi har 160 kvadratmeter hus...).

Runt halv sju
har vi åter sagt hejdå till pappan som skulle iväg ikväll. Nu dansas det drakdans -en viktig kvällsrutin!

Runt halv åtta
tassar jag in till storebror efter att ha nattat lillebror. Bilden är tagen i farten med paddan. Där inne sitter han i sin säng och bläddrar i böcker.

Runt halv nio
sätter jag mig i köket för att lägga in dagens bilder.
Och därmed får det vara slut för idag härifrån. Nu blir det tidig kväll

söndag 7 januari 2018

En liten och en stor liten kille.

Det är så roligt att även lillebror börjar kunna vara med och göra saker vid bordet.
Idag har båda barnen suttit och målat och pysslat i drygt en och en halv timme. 
Nittio minuter! Själva och frivilligt och helt på egen hand. Mamman har assisterat med att fylla på färg.
Bara det.
Småkillar förstås, men bebistiden är absolut passerad ❤️

Jullovet är över. Vi har kommit in i det så till den milda grad att båda barnen tog sovmorgon i morse.
Och vi har, förutom sedvanligt jul- och nyårsfirande, hunnit ha mängder av tillsammansmys, lek och pysslande. Och vi har besökt familj och vänner och haft besök av familj och vänner. Och varit på utflykt och åkt skridskor i ishallen flera dagar i rad och fikat på kall läktare och sprungit med lillebror under nyss nämnda läktare. Och idag minsann, var vi i badhuset hela familjen.
Man kan nog säga att vi har haft ett rätt, eller väldigt, bra jullov (än om vi verkligen hade önskat lite snö). 


(psst, i morgon är det efit)

lördag 6 januari 2018

En kort sammanfattning som blev någon form av insikt

Efter att ha läst igenom texten blir jag lite ängslig att det jag skrivit kan missuppfattas som att jag är missnöjd med min uppväxt. Så är det absolut inte. Vi har aldrig varit svältfödda på varken kärlek eller upplevelser. 

Idag har vi varit i Karlskogaland och hälsat på vänner vi träffar alldeles för sällan, sedan de flyttade dit, till andra sidan Kilsbergen. I ett hus med sjöutsikt minsann. 
Och så julfint! 
 Faktiskt, har det visat sig, hade det här kunnat vara mitt barndomshem. Det var i alla fall ett av de hus som mina föräldrar tittade på innan de så småningom köpte det hus där de fortfarande bor.
Och tur var väl det. Att de inte slog till här för 34 år sedan. Då hade vi ju absolut inte hamnat i samma klass eller ens samma skola, jag och hon som nu är fru i huset. Vi hade förvisso sluppit ifrån diverse triangeldraman som sju-åttaåringar. Ni vet, det där med att leka tre... Men alldeles ärligt tillbringade vi så mycket tid så viktiga år tillsammans att det högst troligt säkert lite grann format mig till den jag är idag.
Vi var Kakan och Biggan, senare Kak och Big... Hade jag inte haft något gammalt kort sparat hade jag trott att jag hittat på de där namnen i någon form av förvirrad efterkonstruktion. Hur som helst var våra familjer skarpa kontraster. Grundvärderingarna var förstås alldeles desamma. Men förhållningssätten till barn skiljde sig vida.

Jag och min bror är ganska strängt och kanske lite gammaldags uppfostrade. Hemma hos oss skulle det vara lugnt och tyst. Ordning och reda. Barn skulle uppföra sig artigt och väluppfostrat. Från de stora golvhögtalarna i vardagsrummet hördes klassisk musik. När pappa var borta, han jobbade väldigt mycket, kunde mamma någon gång poppa till det med Joybells (gospel). När pappa var hemma skulle det vara tyst. Han satt ofta i biblioteket, ett rum som vi barn inte fick vara i. I vardagsrummet fanns två soffor, en som barnen fick sitta i och en för de vuxna. Såklart hade vi besök ibland, främst runt födelsedagar. Ja och så kom ju farmor då och då, men hon bodde femtio mil bort.
Vi hade en bra barndom, tro inget annat. Min mamma, som ju varit lärare i hela sitt liv, var oerhört pedagogisk och vi gjorde mycket roliga saker tillsammans. Men det var ordningssamt och det var mycket regler. Inget vi led av, vi var ju så vana. Men det blev en stor kontrast att besöka kompisar och förstås för kompisar att besöka oss.

Hemma hos hon, som jag då kallade Biggan, var det totalt annorlunda. Inte regellöst, även om jag nästan upplevde det så, men absolut inte på något sätt... strikt. I deras bil fick man äta glass! Och de lyssnade alltid på modern musik på radion och hela familjen kunde sjunga med. När jag så småningom sov över fick man ta med sig täcket ut till soffan på morgonen och sitta där och titta på teve. Det var ofta liv och rörelse och mycket prat och andra människor på besök och det var kräftskivor och andra fester och utflykter som jag fick följa med på. Och vi lekte gymnastik på övervåningen -det kan knappast ha varit direkt ljudlöst- och på fredagsvällen (eller lördag?) fick man äta chips i soffan och ibland smulades det ganska mycket, men ingen blev arg för det.

Hur som helst var vi som ler- och långhalm och har gjort så många bra, roliga, knasiga och konstiga saker tillsammans. Då, för nu många år sedan.

Allt det här kom jag att tänka på, just när jag skulle skriva det här inlägget och bara lägga ut ett par bilder från dagen. Och plötsligt slår det mig att det är det där jag försöker eftersträva här hemma. Det som för maken är alldeles självklart. Just det där att barnen är en naturlig del i hemmet.  Det gör inget att det blir smulor i soffan och råkar någon spilla går det att torka upp eller tvätta. Blir det en bestående fläck, ja då syns det att vi har gjort något tillsammans. Man får göra en koja under vardagsrumsbordet, vi har nästan alltid musik på någonstans i huset och vi träffar ofta andra familjer.

Sju veckor skiljer det på våra treåringar. Dagen till ära blev vi välkomnade av en liten dam i festklänning :)

Lite fika, lite prat och så hann barnen spela ett spel som aldrig tog slut ;)
Ja, jag förstår ju att ingen orkat läsa ända hit, men själv tror jag mig ha fått någon form av insikt. Och det är minsann inte fy skam en lördagskväll.

fredag 5 januari 2018

Jullovet går mot sitt slut

Storebrors julklapp från gammelmormor och gammelmoster var skridskor och därför har vi haft anledning att besöka allmänhetens åkning i ishallen flera gånger under jullovet. Man kan säga som så, att tålamodet inte har varit det bästa. Men dag fyra går det ändå betydligt bättre än den första dagen. Nu hoppas vi att det blir minusgrader och en spolad isbana i närheten, så att vi kan fortsätta att åka skridskor även efter lovets slut.
 
För det är ju som så att idag var det pappans sista lovdag. På måndag börjar han jobba igen. Och nästa lov, sportlovet, ja då börjar jag jobba. Om jag är redo? Nej, inte alls. Tycker jag. Blir man någonsin det?
Men resten av familjen är det definitivt.
Min padda har som liksom blivit någon form av familjepadda...

torsdag 4 januari 2018

Regnruggigt värre

Jodå, inne är det julmys, men nej, vädret bidrar inte.
Idag har det regnat mest hela dagen. Barnen vill först inte gå ut. Sedan vill de inte gå in.
Vi bygger koja i trädstråket och öser vatten vid bäcken och kläderna får minst sagt visa vad de går för. Stövlarna med. Lillebror behöver nya...

Och gräsmattan har blivit så söndertrampad att vi undviker trädgården, undantaget när storebror är ute själv förstås.

Redan klockan tio på förmiddagen konstaterar treåringen att "det håller nästan på att bli kväll".

Jag borde förstås inte klaga efter en perfekt sommar och en fin höst... men mycket vill ha mer och jag skulle så gärna vilja ha lite snö. Vi har ju julklappsskidor som väntar på att bli provade...