torsdag 19 oktober 2017

En dålig vecka... men ganska bra också

Woho vilken uppochner-vecka. Vi krigar morgon och kväll om sammanlagt fyra droppar som ska in i ögonen på treåringen. Cosmoshunden har varit magsjuk. Lillebror inhalerar. Och utöver det har jag skickat ett brev i vilket jag skildrat vår upplevelse av tisdagens rutinkontroll hos en, enligt min uppfattning, ytterst opedagogisk tandläkare.
Det har väl kanske inte varit höstens allra bästa vecka.
MEN den hade absolut kunnat vara sämre och vi har förstås hunnit med en massa skojigheter också. Storebror har fått vara hemma med oss den här veckan och vi har bakat med trolldeg, målat våra skapelser, åkt och sopsorterat tillsammans, pysslat, bakat och lagat mat, gått på utflykter, besökt öppna förskolan och lekparkslekt med fint sällskap. Och idag kom mormorn och följde med till ridningen.

måndag 16 oktober 2017

Att kunna gå på utflykt en vanlig måndag

Har jag sagt att jag älskar det här med föräldraledighet? Oftast. 
Tänk att en helt vanlig måndagseftermiddag bara kunna knata iväg på lite utflykt med sina småtroll och Cosmoshunden.
Äta kalla pannkakor och fruktsallad på picknickfilt i den närbelägna pulkabacken.



På hemvägen går vi på stigar som knappt finns.
"Tror du verkligen att det går att köra vagnen där?" hojtar jag till storebror som är framför mig.
"Ja, du får väl försöka" svarar han. Så då gör jag det. Drar den liksom baklänges över stock och sten. Den har varit med förr. Lillebror håller i sig. Med båda händerna. Ser glad ut. Han har också varit med förr.
Storebror skumpar fram över stock och sten med balanscykeln. Bär den över ett och annat omkullblåst träd. Ramlar. Många gånger. Men reser sig igen. Och erbjuder mig faktiskt sin hjälp när vi är nästan ute ur skogen.

Jag känner mig så oerhört priviligerad som får vara med om det här!




söndag 15 oktober 2017

Höstkvällar

När barnen har somnat, ja men då tycker jag mig ofta ha femtielva saker att fixa. Allt från olika sorters pyssel till tvätt, blommor, köksfix, sorterande och framförallt trädgård.
Men så kommer hösten med mörkare kvällar. Och plötsligt blir kvällstempot helt annorlunda. Jag tar upp virkandet, tänder ljus, växlar mellan te och varm choklad, äter rostade ostmackor framför teven.
Sådant.

Om jag inte somnar vid nattningen. Det händer kanske lite för ofta. Men det kan också vara bland det mysigaste som finns!

Och nu hopptävlas det

Jojomen, det ska börjas i tid, förstås. Tävlandet.
Så idag var storebror med i lägsta klassen, tio centimeter. Med ledare om man så ville. I valfri gångart.
Efter att ha gått banan två gånger kom vi överens om att han skulle styra den krångliga vägen själv, i skritt (med mamman bredvid förstås). Och sedan när det var rakt fram, då skulle han hålla i manen och trava så fick mamman sköta resten. Det gick fint och att få applåder var både roligt och läskigt.
Efteråt åts det korv. Och bulle.
Och enligt uppgift var det här med tävlande "jättekul!".

lördag 14 oktober 2017

En lördag full med lek

Helg, det innebär här om möjligt ännu mer lek än vanligt. Hela förmiddagen är maken ute med storebror och lillebror och efter en stund ansluter även granntjejen. Barnen hjälper till att kratta löv och montera ner studsmattan och däremellan spelas det "klubba" (bandy) och lagas mat och ordnas kalas med löv och gräsklipp och pinnar och kottar och ekollon. Och Geggamoja förstås. Fullt ös, sådär så att lillebror sedan nästan somnar vid matbordet och storebror själv bestämmer att han faktiskt ska sova middag idag.

Knappt har han hunnit vakna innan det ringer på dörren igen. Hela eftermiddagen är hon här granntjejen. Det leks inne och ute och när jag betydligt senare kommer ut med lillebror, ja då har även nästan-grannen anslutit och det blir ännu mera lek. Ute. Och inne.
Och hela familjen nästan-granne stannar och äter pizza (det kan vara den ultimata lördagsmiddagen när småbarnsfamiljer träffas) och minstingarna bygger med Duplo och leker tittut medan de stora små röjer av sig dagens sista energi på ovanvåningen.

En oktoberlördag.

Värre än granbarr

I december är det ett år sedan vi slutade klippa till läpptejp och hjärtan till den som här är född med lkg (läpp-, käk-, gomspalt). Och fortfarande hittar vi bitar av skyddshöljet från baksidan av de tillklippta små lapparna. Härom veckan fann jag ett hjärta i bilen, trots att vi faktiskt bytte bil i våras. Och i morse låg det plötsligt en bit mitt på badrumsgolvet.

För exakt ett år sedan ❤️

fredag 13 oktober 2017

En bästa sortens höstdag. En sådan där med frisk höstluft, sol som värmer, klarblå himmel och vackra  höstfärger. Vi tillbringar förmiddagen hemma hos nästan-grannen tillsammans med ett helt litet gäng barn. Åtta stycken närmare bestämt.
Faktiskt bättre än vilken lekplats som helst, tror jag att båda mina barn tycker.
Och själv tycker jag att det där kan vara ett av de bästa sätten att spendera en föräldraledig förmiddag på.

Häromdagen, när jag satt och skrev ett inlägg, tänkte jag att ja, här är ju numera bara bilder på barn, barn och mera barn. Men se, det är så det får vara. Jag tänker att den här tiden aldrig någonsin kommer åter och är det någon gång bloggen ska näst intill drunkna i småbarnsbilder så är det ju nu. I fyra månader till ska jag vara föräldraledig.

onsdag 11 oktober 2017

Förkyld busunge

Nio dagar hann det gå innan de blev dags att plocka fram medicinerna igen. Jämfört med förra gångens noll dagar känns det faktiskt helt okej. Jag startade upp med lite rengöring och när de  senare hade torkat stack lillebror själv fram huvudet mot ansiktsmasken. Eftersom vi fått instruktioner både om hur viktigt det är att vi håller fast masken även om han inte är medgörlig, samt hur dosen ska regleras om han skriker väldigt mycket känns det finfint att han hittills (peppar peppar!) varit med på noterna varenda gång.

Och en förkylning med lite tung andning hindrar förstås inte den här killen från att hitta på bus. När jag ska hänga tvätt flyttar jag först upp pallen, sopkorgen och toapappret långt in på bänken. Och så hänger jag upp duschdraperiet. Och så stänger jag naturligtvis dörren till badrummet/tvättstugan. Idag blev det ändå oroväckande tyst när jag stod där i bastun och hängde, så jag vände mig om och kikade. Barnet var... borta?
Tittade under skötbordet och i badkaret -antalet ställen att gömma sig på är ju liksom begränsat.
Snurrar ett förvirrat varv. Inte har jag väl glömt honom utanför?!?
Det är då jag får syn på barnet. I torktumlaren. Tyst som en mus med bus i blicken. Skrattar högt när jag upptäcker honom.
Nu har vi ytterligare ett ajaj-ställe ;)

tisdag 10 oktober 2017

Stövlar för höst- och vinterväder

Sådär ja, nu är i alla fall stora trollungen redo för flera höstdagar och så småningom för att krossa is på vattenpölar. Rosa stövlar med ullsula och lila allväderstövlar.
Favoritfärgerna.

För övrigt älskar vi kavats fabriksbutik. Skor och stövlar av hög kvalitet och en närapå ovärderligt kunnig personal. Storebror, som egentligen inte alls är på humör att prova skor, stegar direkt fram till kassan och ber att få sina fötter mätta på båten. Båten, det är just stället där barnens fötter mäts. En trappa upp, en liten "plattform" och förstås en ratt.
Snabbt och vant mäts hans fötter innan det blir tillfälle att ångra sig. Så hämtar hon några stövlar och han får välja färg. Men på frågan om han ska prova svarar han, mycket artigt, "nej tack".
Ullsulan får vi tillklippt på plats. När vi ska åka hem har han hittat kompisar i lekhörnan.

Det blir förmodligen återbesök inom ett par veckor. Lillebror behöver ju också hålla sig torr och varm om fötterna...

måndag 9 oktober 2017

Absolut inte sommar längre

"Nu är sommaren slut..." replikerade en förbipasserande dam nu i eftermiddags.
Ja, det är den sannerligen. Förstås. Det är ju trots allt oktober.
Vi tar en höstig eftermiddagspromenad i duggregnet. Klädda i flera lager kläder. Påminner mig själv om att barnen behöver ha bättre vantar. Storebror på balanscykel bär reflexväst och Cosmoshunden har reflexsele. Det är liksom småskumt ute fast det är mitt på eftermiddagen.

Efteråt leker vi i trädgården, som nu är alldeles full med löv trots att räfsade bort så mycket i helgen. Barnen är jättenöjda. De gillar ute och älskar sin trädgård. Cosmos också föresten.

Under tiden skruvade jag bort de sista stolparna till skyddsnätet på studsmattan. Här är sluthoppat för säsongen. Just idag känns det som om det var väldigt länge sedan vi (maken) satte ihop den. Då, några dagar efter storebrors födelsedag i juli.