onsdag 20 september 2017

Så kör vi repris på förkylningen

Tjoflöjt! Det är allt en evinnerlig tur att jag är föräldraledig den här hösten, för jobbande hade det i sanning ändå inte blivit mycket av.
Igår avslutades lillebrors medicinkur. I natt blev han förkyld. Igen.
Jag fick, i morse, ringa och fråga om man kunde påbörja en ny kur dagen efter att den förra avslutades. Det kunde man, fick jag veta efter samtal från barnmottagningen. Vårdcentralen visste som vanligt ingenting om någonting (nej, vårdcentraler står i sanning inte högt i kurs hos mig).

Så nu kör vi igen. Inhalera mera, trallalla. Även om natten, tiddelipom. Med tanke på hur vi har börjat känner jag att det kan bli en lång höst. Och ändå är jag förstås alldeles evinnerligt tacksam över att det bara är höstförkylningar och lite förkylningsastma jag gnäller om. Verkligen!
Som det byggs med duplot! Varje kväll står det en ny spännande värld uppbyggd.  Och de där två, de är så gott som alltid på precis samma ställe. 

tisdag 19 september 2017

❤️

Det finns en massa små saker som får mitt hjärta att ta ett litet lyckoskutt.
Som när jag, om kvällen, ska gå ut med Cosmoshunden i regnrusket och kommer till skohyllan där hela familjens skor står.
Det allra enklaste, vardagligaste.
Familj. 
MIN familj ❤️
(och jag är på riktigt lite avundsjuk på storebrors höstskor -de som står i mitten. sååå fina!)

Nu byggs det flera hus i området

Spännande värre när det byggs nya hus i området. I slutet av förra veckan kom det stora långa lastbilar, märkta "bred last" och stannade precis utanför oss vid trädstråket. Det såg ut som ett litet tivoli när de kom i mörkret med lyktor och blinkande lampor och storebror tyckte att det var mäkta spännande att chaufförerna faktiskt låg och sov där inne lastbilarna den natten. Idag knatade vi iväg för att kika på det där huset som de hade lastat av och då visade det sig att det redan var uppbyggt. Eller uppmonterat är kanske en mer korrekt benämning när det handlar om färdiga modulhus?

Mitt emot är ytterligare en tomt redo och därmed försvinner tussilagogärdet.
Lite trist, tyckte jag, men storebror kom inte alls ihåg att vi plockat tussilago där och vänder man på det är det förhoppningsvis positivt för värdet på vårt eget hus att Hallsberg växer.

söndag 17 september 2017

Mickelsmäss

Idag for jag och barnen till Karlslund på Mickelsmäss. Jösses vad folk! Antik- och skördemarknad och förstås besökare därefter. Massor!
Det mustades och hölls föredrag om beskärning av fruktträd. Och där var marmelad och sylt och praktfulla höstbuketter. Rotfrukter i mängd och zucchini och tomater och pumpor och en massa annat.

 I köksträdgården fick besökarna plocka sig egna fina buketter för en slant och där plockades det verkligen för fullt.  Och nere vid kolonilotterna hade någon lagt pumpor på en bänk.

Storebror var mest laddad för bambutunnlarna i barnens trädgård och sprang säkert tjugo minuter i sträck. Turligt nog är han ju så stor att han kan rusa runt där själv.

Det är däremot förstås inte lillebror, som också uppnått en ålder när det är jättekul att "springa".

 Så tittade vi på drakäggen, klättrade på draken, sprang i den tätare labyrinten, red på låtsashästarna och provsatt jättens köksmöbler.
Och det var ju förstås bra, allt det där, tyckte storebror. Men bäst var ändå att kompisen lilla Molly kom :)

Efteråt gick vi och röstade hela familjen. Eller barnen fick förstås bara vara sällskap. Och parkeringen var full och vi fick stå i kö till skärmarna. Hoppas nu att alla som var där röstade rätt ;)

fredag 15 september 2017

Att vara ett år gammal och upptäcka att man har blivit gräsig om händerna.
Bara så.

Och den fina tröjan, den är det nu fjärde barnet som använder. Lite stor ännu, så lillebror har att växa i. "Pontus" står det på namnmärkningen.

torsdag 14 september 2017

September i trädgården

September innebär verkligen inte att trädgårdssäsongen är slut!
Idag ryckte jag den ena zucchiniplantan och slängde samtidigt en stor zucchini som jag missat och som hade hunnit börja ruttna i änden. Men när jag skulle rycka den andra plantan insåg jag att nä, den får allt stå några dagar till...

Och blommar gör det. Om än sparsamt -ge mig några år så har förhoppningsvis bestånden ökat ;)
Solhatt är en blomma som jag vet vuxit i den här trädgården längre tillbaka. Den är nu återinförd.

Och salladen, den växer plötsligt till sig och ger daglig skörd. Salladen som jag inte ens planterade eftersom... någon... hade hällt ut alla frön. Nu förstår jag ju var han hade hällt dem :)
Lite förvånande har såväl smultronplantorna som jordgubbsplantorna börjat blomma igen. De kommer förstås inte hinna ge några bär innan kylan kommer, men har ju söta blommor.

Nu väntar jag på astrarna, som är slarvigt omplanterade men faktiskt ser ut att få lite blommor ändå.


onsdag 13 september 2017

Han min lilla vilda.
Som har kommit på att mamma kommer springande varje gång han drar i gardinerna.
Som blixtsnabbt tar sig upp i handfatet (men ännu inte lyckas ta sig upp på betydligt lättare ställen än så) om dörren till badrummet inte är riktigt stängd.
Som, när han känner för det, helt sonika ställer sig upp i barnstolen. Eller i kundvagnen.
Och som, så fort han kommer hem, pilar iväg till trappan för att se om grinden kanske är öppen...
Han har idag varit på öppna förskolan utan storebror. Utan några andra stora barn alls faktiskt.
Han har därmed haft fritt fram att leka med alla bilar, röja i lilla köket, åka rutschkana minst femtielva gånger och provsitta i alla leksaksbackar. Bland annat.
Den här åldern alltså ❤️

Jag ska rösta i kyrkovalet!

Jo, så är det faktiskt.
Jag kan inte påstå att jag är särskilt troende, än om vi var en del i kyrkan som barn. Jag gifte mig där och mina barn är döpta där. Och det händer att jag sjunger "Jag tänder ett ljus" som godnattvisa, för att den är fin. Eller Tryggare kan, för att vi sjöng den varje kväll när jag själv var liten. Och jag kan visst tycka att det är något speciellt med att gå in i gamla kyrkor. Lukten, ljudet, atmosfären.

Men nä, jag har aldrig röstat i kyrkovalet tidigare. Jag har kanske helt enkelt känt att det där med gudstjänst och att åberopa högre makter inte riktigt är något för mig.
Men så tänker jag steget längre, för kyrkan är ju så mycket mer. En mötesplats för många många människor. Fikan och samtal. Lokaler att låna. Personal utbildad att möta människor i sorg. Öppenhet och värme. Körer. Soppluncher. Mötesplats för nyanlända. En stor barn -och ungdomsverksamhet med allt från babysång och öppen förskola till rockband och pysselkvällar.
Och den finns för ALLA.

I år röstar jag av två anledningar. Dels vill jag lyfta den lokala barn- och ungdomsverksamheten och jag vet att en av kandidaterna råkar brinna för just det. Jag har också fått uppfattningen att det är en trevlig och jordnära människa.

Och så anledning nummer två. Det skrämmer mig att SD eventuellt når stor framgång i kyrkovalet -jag tycker nämligen inte att deras värderingar i många sammanhang på något sätt går hand i hand med det som för mig är kyrka och församling. På deras egen facebooksida uppmanar herr Åkesson alla att rösta i år:

"Svenska kyrkan har blivit ett propagandaorgan för Socialdemokraterna och det övriga vänsterliberala etablissemanget. De har i decennier urholkat kyrkans kristna identitet, och istället använt kyrkan som allmänpolitisk plattform. Kyrkan lägger sig i inrikespolitiska angelägenheter, gömmer illegala invandrare, flirtar med islam och manifesterar tillsammans med vänsterextremister. Det kan vi inte låta fortgå!"

 Men kanske behöver jag inte oroa mig. När Anna skickar de här bilderna från senaste numret av Svenska Kyrkan Örebros tidning blir jag både arg och lite fnissig och tänker att ja, de kanske fäller sig själva?



Absolut inget ont om Arne som person, men är det ett skämt?
SD:s företrädare i Örebro anser att den lokalt viktigaste frågan är att återinföra en psalm och att bevara korset. Det sistnämnda för att han någon gång läst någonstans att någon har sagt att det ska tas bort... Han vet inte vilka Svenska kyrkans grunduppdrag är eller vad de innebär och han har ännu inte läst på det egna partiets kyrkopolitiska program.

Nu bor jag inte i Örebro utan i lilla Hallsberg. I kyrkofullmäktige vet jag precis hur jag ska rösta.
För första gången i mitt trettiofemåriga liv.
Jag känner mig ganska säker på att valdeltagandet kommer att bli högre i år än det varit på länge. Och jag hoppas verkligen verkligen att det inte enbart är SD:are som står för den höjningen!




tisdag 12 september 2017

Ja just det, så var det.

Det är när jag står plockar bort fallfrukt under plommonträdet som jag plötsligt minns. För ett år sedan, då var jag så trött så trött så trött. Hemmet var i någon form av kaos, storebror var inte alls särskilt stormförtjust i att behöva dela med sig av mamman och pappan, pappan jobbade ju föresten och lillebror gick inte upp i vikt som han skulle och ideligen satte han i halsen så att han flera gånger ändrade färg. En bättre natt skrapade jag kanske ihop tre timmars sömn. Sammanlagt. Kanske.
Det var förstås bara för en period och det gick ju bra...
Då, för ett år sedan.
Varför tänker jag på det, där under plommonträdet? Jo, för mitt i det där kaoset för ett år sedan kom storebrors gudmor tillsammans med sina barn och rensade bort all fallfrukt. Alla ruttna, mögliga plommon som hade börjat lukta och sannerligen inte var någon trevlig syn.
Det tänker jag på idag. När lillebror gräver i sandlådan och storebror springer runt med grannbarnet. Och så känner jag mig alldeles oerhört tacksam.
Både över fina barn och fina vänner ❤️

måndag 11 september 2017

Äntligen utflykt!

Det är oklart vem av oss som hade längtat mest ut i skogen. Kanske hade vi längtat lika mycket alla fyra. Det är en hel vecka sedan vi senast var ute tillsammans!
Utflykt, det måste alltså inte vara att stuva in storpackning i bilen och fara långt bort. Nej, våra vardagsutflykter handlar oftast om att stoppa melliset i väskan och sedan ha picknick någonstans i närheten. 
Så enkelt.
Så mysigt!