tisdag 12 september 2017

Ja just det, så var det.

Det är när jag står plockar bort fallfrukt under plommonträdet som jag plötsligt minns. För ett år sedan, då var jag så trött så trött så trött. Hemmet var i någon form av kaos, storebror var inte alls särskilt stormförtjust i att behöva dela med sig av mamman och pappan, pappan jobbade ju föresten och lillebror gick inte upp i vikt som han skulle och ideligen satte han i halsen så att han flera gånger ändrade färg. En bättre natt skrapade jag kanske ihop tre timmars sömn. Sammanlagt. Kanske.
Det var förstås bara för en period och det gick ju bra...
Då, för ett år sedan.
Varför tänker jag på det, där under plommonträdet? Jo, för mitt i det där kaoset för ett år sedan kom storebrors gudmor tillsammans med sina barn och rensade bort all fallfrukt. Alla ruttna, mögliga plommon som hade börjat lukta och sannerligen inte var någon trevlig syn.
Det tänker jag på idag. När lillebror gräver i sandlådan och storebror springer runt med grannbarnet. Och så känner jag mig alldeles oerhört tacksam.
Både över fina barn och fina vänner ❤️

4 kommentarer:

  1. Haha, mins jag inte fel var barnen överlyckliga över att just få rensa plommon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så var det nog. Men inte mindre värt för det!

      Radera